Någon allmängiltig definition på konst är omöjlig att ge. Inte ens de större uppslagsverken ger en enhetlig definition. I allmänhet avser konst företeelser som åstadkommer estetiska intryck, tex musik, litteratur, scenisk framställning, dans, målningar osv. Även resultatet av sån verksamhet benämns konst, tex konstverk.

Ofta anses konst vara synonymt med skönhet i den meningen att föremålet väcker estetiskt välbehag hos betraktaren. Men eftersom smaken är olika - kanske beroende på anlag, utbildning, begåvning, tillfällig sinnestämning, erfarenhet, uppfostran, miljö osv - kommer uppfattningen om vad som är skönt att växla från individ till individ.

Konsthistorien visar att smaken, modet har växlat under tiden. En stil blir omodern för att senare återuppstå - i mer eller mindre förändrad form - uppleva en renässans.

Man säger att konstnären skapar och det han åstadkommer är konst. Gränsdragningen gentemot hantverkaren blir diffus. Är inte det som hantverkaren åstadkommer också konst? Eller är det så att konstnärens skapande också resulterar i en hantverksprodukt? Vari ligger skillnaden? Är det någon skillnad? Är det bara benämningen på utövaren som skiljer? Är det meningsfullt att försöka dra några knivskarpa gränser?
Är en cykelsadel hopsvetsad med ett cykelstyre konst? Blir det konst om konstnären säger att det föreställer en tjur? Är det konst om en hantverkare gör det? Är det konst om konstnären ber en hantverkare utföra själva svetsandet?

Även om konst är svår att definiera torde det stå utanför varje tvivel att det vi kallar konst kan beröra. Det kan få oss att stanna till, känna allt från djupaste avsky till att förstummas av skönhet. Det kan bubbla till inom oss av glädje. En odefinierbar glädje som inte behöver definieras.
Det är det konst är för mig, en odefinierbar glädjekälla, men också en glädjekälla med besvikelser. Att efter otaliga timmar framför en trilskande duk tvingas erkänna att detta inte blir någonting känns svårt. Nästa dag, nästa duk och allting fungerar. Det som tidigare var omöjligt blir plötsligt möjligt.......

Jan M Larsson